Jag hade ju tänkt att jag skulle blogga lite mer för att skriva vad som händer i våra liv nu när den lille är här. Men har inte riktigt blivit så. Dagarna flyger iväg och jag glömmer bort bloggen.
Men kan ju göra en liten sammanfattning av de första 5 månaderna
Månad 1
Tre veckor spenderades på neonatalvårdsenheten där vi levde på våra tretimmars-intervaller då sonen skulle sondmatas. Första tiden skötte vårdpersonalen sondmatningen och omsorgen om honom men efter några dagar fick vi flytta över till familjeenheten och bo där med, då fick vi ha vår son på rummet och sköta om honom. Vårdpersonalen kom några gånger om dagen och undersökte honom, vägde och mätte och så och hjälpte oss om det var något, suverän service, vi hade en knapp på rummet vi kunde trycka på om vi ville ha hjälp, dygnet runt. Det var ganska påfrestande att bo där då jag hade mycket ont efter kejsarsnittet och behövde hjälp att ta mig ur och i sängen och att vi skulle sondmata honom själva, och detta skulle ske på var 3 timma dygnet runt på bestämda tider, så alarmen på våra mobiler ringde hela tiden. Det var inte så läskigt att sköta sondmatningen själva sen när vi väl lärt oss, men alla elektroner och sladdar som satt på honom var lite besvärliga, vid varje blöjbyte och matning skulle vi byta sida på ett av banden som satt runt hans fot och då började maskinen plinga, om en elektron lossnade började maskinen plinga, om han andades i otakt började maskinen plinga och om hans puls droppade började maskinen plinga, och så fort och högt. Så det blev många gånger vi flög upp ur sängen för att kolla så att han levde och att det inte var någon fara, det var det aldrig, men han hade rätt djupa dippar i hjärtslagen, någon varje dag och man blev livrädd. Några gånger kom vårdpersonalen in direkt när de såg att det var en djup dipp eller om något annat gav utslag en längre tid, men som tur var var det aldrig något farligt. I början var han hela tiden uppkopplad till maskinen men efter ett tag fick vi koppla loss sladdarna när vi hade honom hos oss, vilket var skönt. Så småningom försvann värmedynan han behövt, sedan elektroderna och till slut sonden, två dagar innan vi fick åka hem ammade jag honom, två hela dagar och det avgjorde att vi fick åka hem. Otroligt skönt. Han hade svårt att amma och när jag till slut fick tipset att testa amningsnapp kunde han äntligen greppa tag rätt. Men då han var så liten orkade han inte äta så länge utan somnade ofta mitt i maten. Men efter han gått upp i vikt sista dagen fick vi besked att vi blev utskrivna, om vi ville. Och det ville vi :) Äntligen fick vi åka hem
Väl hemma var det lugnt och läskigt på samma gång, nu fanns det ju ingen maskin som varnade om andningen var ojämn eller hjärtat slutade slå. Men vi vande oss till slut med det också :)
Månad 2
Amningen var från början lite kämpig, jag hade inte så mycket mjölk och min son kunde inte amma utan amningsnapp så köpte hem ett gäng som jag använde. Han började få lite problem med magen, mycket gaser och magknip och vi rekommenderades att testa minifom och semperdroppar-Nattrutinen tog lång tid, och då var det bara allt jag skulle samla på mig till natten, amningsnappar, skedar till minifom, minifomflaskan, blöjor, handdukar och säkert nåt mer jag glömt nu.
Han fick sova i vår säng på min sida, det kändes säkrast och han ville inte sova någon annanstans är bredvid oss, närhet är så viktigt för barn, men särskilt för prematurbarn och första tiden hade vi honom hud mot hud flera timmar om dagen (kängurumetoden) så vi fortsatte med väldigt mycket närhet. Han vaknade ungefär var annan eller var tredje timma och ville äta, amningen fungerade ganska bra, men endast med amningsnappar, om jag glömde amningsnapp hemma och var iväg var det INTE roligt, då han inte kunde amma utan, då var det bara att skynda sig hem så fort som möjligt och hämta.
Han var tidigt mycket stark och rörlig och snurrade runt från sida till sida lätt, vi började prova lägga honom mer på magen och han lyfte huvudet tidigt och vände sig från magen till rygg.
Månad 3
Under tillväxtperioden när han började amma oftare märkte jag att han inte blev nöjd med amningen, jag lät honom amma så ofta han ville, vilken kunde vara varje timma, och jag försökte pumpa emellanåt när det gått lite längre tid för att kunna erbjuda honom flaska också då bröstvårtorna började bli riktigt ömma. Men jag fick inte ut mycket mjölk, två-tre pumpningar räckte till en måltid.
Efter ett tag kom det igång lite bättre men ju mer han började äta desto mer missnöjd var han med hur mycket mjölk som kom, och vi bestämde oss för att prova med lite ersättning som komplement. Det funkade bra och han var mer nöjd med maten och kunde sova några timmar i sträck, mycket skönt för oss alla. Men hans magproblem fortsatte och han hade mycket gaser och bajsade sällan, vi försökte allt men inget verkade hjälpa särskilt mycket, var en jobbig period när han ibland på kvällarna kunde skrika flera timmar och det inte fanns något vi kunde göra för att hjälpa honom. Våra ryggar värkte av allt bärande. Han åt fortfarande ca var tredje timma dygnet runt.
När han var runt 3,5 månad slutade han med amningsnapp och en morgon vaknade jag kl 5 och han låg fortfarande och sov, klockan 8 vaknade han. Han hade sovit hela natten. Efter det har han sovit hela nätterna varje natt, förutom ibland när han vill ha ny blöja, tappar nappen eller sparkat av sig täcket, men när det är fixat somnar han om, och det har han gjort hela tiden, även när han ammade på nätterna, låg han bara och gnydde lite, sen tog jag upp honom, ammade och han somnade om direkt, så det var inte direkt jobbigt.
Månad 4
Nu började han stoppa händerna i munnen mycket och skrattade högt första gången.
Han var vaken längre perioder under dagen och blev mer och mer social och ville gärna att vi skulle busa och prata mycket med honom. Magen började bli lite bättre.
Runt 4,5 månad fick han sova i vagga första gången, det gick bra, var nog jag som sov sämst, vaknade flera gånger för att titta till honom.
Vi testade första smakportionen, han fick kokt morot blandat med mjölk, han reagerade inte direkt på varken konsistensen eller smaken utan smaskade i sig, sedan provade vi med potatis och palsternacka, och han verkade tycka om det.
Han började resa sig upp från lutande läge i famnen till sittande, och ville inte längre bli buren liggandes i famnen utan ville sitta upp så han såg bättre.
Använde amningsnapp ibland igen. Åt mest ersättning.
Han ville nu bli mer underhållen och busa mer, började bli intresserad av leksaker nu, men fortfarande var människor roligast :) Börjar jollra.
Månad 5
Har precis blivit fem månader nu och allt går på bra, vi var på bvc i går som sa att det inte märks att han är prematur och att han utvecklas jättebra och är före med vissa saker om man jämför med andra barn i samma ålder. Hans vikt och längdkurva har gått jättebra uppåt nu, hans vikt ligger till och med lite över mittenkurvan medan längden är lite under mitten. Han vägde i går 8,5 kg!! Tänk att plutten bara vägde 2290 g för 5 månader sen.
Han är världens underbaraste pojke, han har aldrig varit svår , gnäller inte, är alltid nöjd, säger till när han vill ha mat och sällskap, han pratar heeela tiden nu och har börjar mycket med pruttljud med munnen och det sprutar saliv i hela ansiktet när han ligger ned, haha. Han har inga problem att vistas i eller sova i rum med mycket folk eller ljud. Han älskar att åka bil och vagn och varje morgon när han vaknar är han glad, så fort man tittar på honom ler han, helt underbart att vakna till. Nu pratar han väldigt mycket när han vaknar och när man går till honom tittar han på en och ler :)
Han nyser varje dag i stort sett, eller försöket åtminstone, många gånger när han ska nysa kommer det ingen nys så i stället gör han bara ett ljud, och det är världens sötaste ljud.
:)
Kan sammanfatta min sammanfattning lite :) Det har klart varit lite jobbigt vissa saker men allt positivt överväger helt klart, är otroligt glad att vi bildat familj och NU förstår jag vad alla menar med att kärleken till sitt barn är starkast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar