Ibland önskar jag att jag vore mer känslokall... att jag inte blev ledsen och arg för saker.. alls.
Ibland önskar jag att jag kunde glömma saker på en gång.. att jag inte ältar saker i evighet...
Men.. jag är inte sån..
Det har varit en jobbig tid sista tiden, med mycket jobbiga saker som hänt.
Hade precis börjat fungera normalt igen efter första händelsen.. sen kommer ett bakslag till.
Vet inte hur jag ska hantera dessa känslor..
Vill inte tänka, vill inte känna, vill bara glömma, inte bry mig..
Till min bebis:
Förlåt för alla gånger jag gråtit,
förlåt för alla gånger jag mått dåligt,
förlåt för att jag fortfarande mår dåligt,
jag vet att du inte tycker om när jag gråter,
du sparkar extra mycket när jag gråter,
jag är överlycklig att du finns, att jag snart får träffa dig,
och jag är överlycklig att jag träffat din pappa,
jag hoppas bara att jag kan gå tillbaka till den personen jag var innan allt detta hände,
när jag inte hade några bekymmer,
inget att oroa mig för,
inget att ha ångest för,
inget att vara ledsen/sårad/arg för.
